Dagens djur..

..är fiskmåsen. Varför? Varför inte? Det är lätt att tro att de bara är dumma i huvudet, men skadas en fiskmås samlas fiskmåsens vänner kring den skadade och vaktar så att ingen ska komma och äta upp den.

Veckans avslöjande!

Vad var det? Vem ägde det? Vad innehöll filmerna och hur hittade vi dit? Vad fanns i lagret på Redbergsgatan?
Frågorna hopar sig täta, och nu - på festivalens sista dag - är det dags för den bistra sanningen att ta plats i bloggosfären. En dansk ungdomsfilm från slutet av 80-talet. Lådvis av - porrtidningar. Fler lådor med - porrfilm.
Jaja. Så kul var det.

Vi är här!

Jag har vart på musikfestivaler också. Och på poesifestivaler. Och kulturfestivaler i allmänhet. Till och med på politiska festivaler faktiskt, nån gång i alla fall. Jag inser att det är någonting som skiljer filmfestivalen från alla andra - det är publiken. Jag har ju ganska bra överblick bakom disken, ser alla de som strömmar in i salongen, och även de som strömmar vidare till de andra biograferna. De finns i alla former. De är mycket gamla och mycket unga. De är stora och små. De har färgglada kläder och de går i svart. De rikskända och ökända. De är så vackra att det nästan bränns och de är så alldagliga att man knappt kommer ihåg dem. Vissa har tio fingrar och tio tår, andra har varken armar eller ben. Det finns de som skelar och de som stammar, de finns de som inte ser och de som inte kan gå, det finns tjockisar och smalisar och fullt normalbyggda. De finns de som bara vill stanna och prata och det finns vissa som vill stanna utan att säga ett ord. Det finns de som är arga. Det finns de som ber om ursäkt. Det finns de saliga och de nyfrälsta och de nykära. Det finns småbarnsföräldrar och tonårsföräldrar och mor- och farföräldrar. Det finns företagsledare och arbetslösa. Det finns studenter och pensionärer. Det finns det mesta. Vi är anonyma och tillsammans.

Dagens djur...

... är mitt favoritdjur. Kaskelotten. Varför? Varför inte? Jag tycker de är fina.

GÖTEBORGSGUIDEN 1

Välkommen till Systrarna Bergdahls Göteborgsguide! Att komma hit och inte alls veta hur man ska fylla ut tiden mellan filmerna är ganska svårt, så här kommer tips med allt från bästa kaffet till finaste promenaden, billigaste ölen och godaste maten.



Mitt andra hem, Andra Långgatan 31

Om man nu är lite trött i benen och lite trött i huvudet efter långa dokumentärfilmer om Burma, kan man på Mitt 2 hem sätta sig i en av deras begagnade biostolar, dricka kaffe för 15 (!) kronor och spela lite Tv-spel om det skulle falla en i smaken. Här finns även otroligt goda, hembakade pizzor och öl för dem som har åldern inne.

Skansenkrona, Skanstorget

Om du suttit och sett Magic Bullet på Atalante i x antal timmar och känner för en rejäl bensträckare kan du anta den enorma utmaning att klättra upp för de många trappsteg till Göteborgssymbolen Skansen Krona. När du väl tagit dig upp kan du njuta av en fantastisk utsikt över hela stan. Lycka till!

Gårdagens frälsning

Igår efter visningen av Om Shanti Om kom en man helt i extas fram till infodisken och bad mig att se efter om soundtracket till denna fantastiska film fanns att köpa, jag frågade hur filmen var, varpå han svarade: "Jag är helt omvänd, min syn på Bollywood filmer har definitivt förändrats!"

För att undvika missförstånd...

Förra året var vi stalinister, detta året är vi tydligen värre än Gestapo.
Vi vill bara röja undan all misstänksamhet: Vi stödjer varken Stalins terror eller Nazityskland. Våra sympatier har aldrig legat och kommer heller aldrig att ligga hos en totalitär diktatur. Punkt.

Alan Smithees & Roys

Det här är systrarna Bergdahls version av en bra- och dåligtlista. Inne- och utelista, fast vi vill inte använda dessa löjliga uttryck, för det klingar bara Veckorevyn, och sånna nivåer höjer vi oss högt över. Man kan även kalla det hyllar/hånar (som Djungeltrumman så väl har uttryckt saken) om man nu skulle vilja det. Men, som passande på en filmfestival, har vi nu myntat uttrycket "Alan Smithees & Roys". För er som inte är ultimata filmnördar eller som inte lägger all trivial fakta på minnet är Alan Smithee en pseudonym för regissörer som på 60-talet inte ville stå för sina egna filmer och skapade då mannen Alan Smithee som om man kastar om bokstäverna bildar "the Alias Men". Det blev lite svårare när vi skulle komma på vad som skulle vara den positiva motsvarigheten, eftersom det finns så otroligt många bra och duktiga regissörer. Men varför inte Roy, för att hedra både Avenyns finaste biograf och vår kära hedersordförande som går under samma namn.

Dessa namn kommer att dyka upp lite här och var i Systrarna Bergdahls blogg och vi tänkte inviga detta med en positiv Roys-lista.

Roys:

Systerskap! Detta gäller faktiskt inte bara för det Bergdahlska blodet utan också alla nära och kära, vänner, festivalarbetare och trevliga människor som lyser upp denna tid då det är så farligt lätt att bli cyniker.

Förkylningar! Bara för att det känns som om man nu för tiden måste ha en ursäkt för att inte gå ut på helgerna är detta perfekta undanflykten. Alla börjar ju bli uttjatade på "jag är lite trött/jag har lite ångest/det är kallt ute"-tramset. Att inte trotsa kylan och ha filmmaraton dessutom är big yeah-yeah.

Utropstecken! Allt i positiv anda! Woho! Skål!

Slå vad! En oerhört underhållande sysselsättning när man sitter lugna kvällspass bakom infodisken. Gårdagens vad var att Olivia skulle ha på sig en clownnäsa i två timmar i utbyte av en stor tjänst. Hon klarade en och en halv timme, men skrattade, det gjorde jag (och ganska många festivalgäster också). Bild kommer snart.

Drakens fantastiska café! Kalla dagar, kalla nätter. Spring en trappa upp och kom upp i normal kroppsvärme med kaffe eller te, en god kaka och sköna soffor. På helgerna serveras också världens (i alla fall Göteborgs om ni inte skulle tro mig) godaste semlor, men kom hit på förmiddagen, dem är mycket populära.

Dagens fråga

"Vilka filmer är slutsålda?"
"De rödmarkerade."
"Finns det några biljetter kvar till dem?"

Upphittat! Saknat?

Förutom vantar, mössor, halsdukar, sjalar och paraplyer har vi nu fått in en nästintill fullvärdig garderob bakom info-disken. Att någon lyckas glömma en tröja (grå, långarmad) hör till det ovanliga, att någon missat sin svarta väst känns en aning extremt, för att inte tala om de två par strumpor vi fått in - men ingenting slår det par svarta kalsonger någon lämnat efter sig. Vad sysslar ni med i salongen? Vad är detta för perversa eskapader? Eller ett synnerligen avancerat skämt att förbrylla oss med? Allting nämt återfås med glädje och mot beskrivning i informationsdisken på Draken.

Dagens filmlager..

..finns på Redbergsgatan. Vilket också är ämnet för "Dagens telefonsamtal". Fastighetsskötaren har hittat ett förråd fullt av 35 mm-filmer, något som ser ut som videokasseter och massvis av ljudband. Han har ingen aning om vad det kan vara. Inte jag heller, men jag har nu startat jakten på festivalens största filmsamlare. Jag vet att personen finns där nånstans, men tiden är knapp. Vi får se hur det slutar! I slutet av veckan körs allting till skroten.

Dagens 08

En kvinna kom in och frågade: "Var kan jag köpa en biljett till en sån där tvärbana...eller öh..tåg?"
Var på jag svarar: "Du menar spårvagn? I biljettkassan."
"Vad sa du att det hette?"
"Spårvagn"
"Spårvagn! Det ska jag komma ihåg! Jag är från Stockholm förstår du..."

En enastående festival (för mänsklig insomnia)

Vad vore årets värsta månadsskifte utan en filmfestival? Ett rent helvete helt enkelt. Efter julhysteri och klappar och familjen, efter värmen av julmaten i magen, efter nyårsruset, efter champagnebubblorna i hela kroppen, efter alla fyrverkerier - då finns bara ett ändlöst, grådaskigt, blekt och kallt (som taget från Roy Andersson!) januari kvar. Men, vad är det mitt öga skådar? Ett ljus i slutet av tunneln! Filmfestivalen som öppnar upp sina dörrar för alla som vill och orkar. Ta er ut i kylan, och släng er rakt in i biosalongernas värme, dra en vals med Bashir, diskutera homosexualitet med Harvey Milk, i taket lyser stjärnorna och bara du bestämmer när du vill sluta! Fyra nätter med Anna och nästa med Kate och Leonardo i deras återförening! Gläds du levande (som Goethe såväl har uttryckt det). Gläds åt filmen och åt kärleken! Låt dig dras med och virvlas in, kryp upp i biostolen och försvinn från januari.

Dagens entré

Att Draken har fått nya dörrar har väl alla trogna festivalbesökare lagt märke till, och idag invigdes de på ett strålande sätt. I ett skrattanfall, som resulterade i en snubbling, som resulterade i ett fall, som resulterade i ett större skrattanfall. Och ja, jag flinade fånigt bakom disken jag också, men bara så fort jag förstått att personen ifråga varken hade skadat sig eller var påverkad av valfritt berusningsämne. Så ska en filmfestival tas! Fritt fall med en positiv inställning, kasta er över okända filmer från små länder! Jag kan lova er att ni kommer vara med om något ni inte alls hade väntat er. Kanske med ett litet blåmärke, men ack så frigörande.

Gårdagens upphittat

En filmkamera, passande nog på en filmfestival! Återfås mot noggrann beskrivning i Infodisken.

Dagens succé

En kvinna kommer till disken, fullständigt lyrisk - hon har sett den bästa filmen! Den i särklass bästa filmen, och även om den kanske inte är det för alla vill vi ändå föra vidare den här upplevelsen. Till alla de som har biljett till "Better than ever" - gratulerar! I nuläget är den slutsåld på de två resterande visningarna - och har fått den ärligaste och mest positiva recensionen vi någonsin hört av en festivalbesökare.

Nattens lagbrott

Ca 03.30 igår natt börjar DJ Luc Besson spela , aka Xavier De Rosnay från den ack så begåvade duon Justice. Hänförd står publiken och stirrar när denna fransman totalt obekymrad tänder en cigarett i DJbåset. Självklart är det ingen som protesterar och alla fortsätter dansa med ett litet oj-han-gjorde-något-olagligt-och-det-är-faktiskt-ganska-roligt-leende på läpparna.

Dagens Fråga...

"Var finns baren som fanns här för femton år sedan?"

Det här är ingen konspiration

En stor del av tiden som infopersonal spenderas till att säga "nej tyvärr..." vilket i längden skapar x antal onda ögon riktade mot vår kära infodisk och dessutom en tung negativ anda över Drakens entré. Men jag lovar, vi är ingen konspiration. Vi är (ibland) ganska trötta, väldigt vänliga, vanliga och lagom dödliga människor som en gång per år får denna fantastiska möjlighet att hjälpa till vid Göteborg filmfestival (som bara råkar vara årets bästa händelse).

Tills nästa gång: ett leende och ett vänligt öga - det kommer du galet långt på (i alla fall i infodisken)

Usla skurk!

Tråkigt nog måste jag börja med något mycket tråkigt. Nämligen med en svavelosande helvetesed över den usle gemene kassatjyven som i nuläget plockat på sig hela vår info-kassa. Vad är det här för skit? Stjäl från SF-monopolet om du ska stjäla från något som har med film att göra! Sno en Arnrulle, plocka inte på dig den lilla förtvivlade kassan i den mest utsatta kassadisken på hela den bästa festivalen! Fy skäms! Även om vi ibland kan verka stressade, ge svar ni inte vill ha, vägra släppa in er på filmer (men det är bara om de redan har börjat eller är slutsålda) och ibland kanske inte ens kan svara på er fråga - så vill vi ert allra bästa och vi tycker så fantastiskt mycket om er. För det är förstås så som festivalen har börjat - i en fullständig tornado av människor och felsägningar, men med återkommande leenden som ger en den magiska energin som aldrig verkar ta slut. Inte ens när sista bandet går upp på scen på invigningsfesten, och inte ens när man kravlar sig upp ur sängen bara några timmar senare för att hasa sig till morgonmötet.

Välkommen!

Välkommen till Systrarna Bergdahls Festivalblogg! Vi utgör en del av informationen, vilket är stökigast, stressigast, senast, galnast och mest allra första dagen (vilket är idag). Så ni får stå ut tills imorgon innan ni kan läsa första inlägget.

Väl mött!