En enastående festival (för mänsklig insomnia)

Vad vore årets värsta månadsskifte utan en filmfestival? Ett rent helvete helt enkelt. Efter julhysteri och klappar och familjen, efter värmen av julmaten i magen, efter nyårsruset, efter champagnebubblorna i hela kroppen, efter alla fyrverkerier - då finns bara ett ändlöst, grådaskigt, blekt och kallt (som taget från Roy Andersson!) januari kvar. Men, vad är det mitt öga skådar? Ett ljus i slutet av tunneln! Filmfestivalen som öppnar upp sina dörrar för alla som vill och orkar. Ta er ut i kylan, och släng er rakt in i biosalongernas värme, dra en vals med Bashir, diskutera homosexualitet med Harvey Milk, i taket lyser stjärnorna och bara du bestämmer när du vill sluta! Fyra nätter med Anna och nästa med Kate och Leonardo i deras återförening! Gläds du levande (som Goethe såväl har uttryckt det). Gläds åt filmen och åt kärleken! Låt dig dras med och virvlas in, kryp upp i biostolen och försvinn från januari.